För två veckor sedan deltog flera av oss i styrelsen på hemundervisarläger på Sottunga där vi också hade en liten info- och samtalstund om vår förening. För er som läser och inte är från Åland så är Sottunga en pittoresk skärgårdskommun (Ålands - och även Finlands - minsta kommun) som man tar sig till från fasta Åland genom en dryg timmes skärgårdsfärja. För ett par år sedan började hemundervisarfamiljer flytta dit och nu är det 7 familjer som valt att bo där med barn i både skolåldern och yngre syskon och de har genom sin närvaro sänkt medelåldern på ön rejält.
Då allt är nära blir det naturligt mycket möjligheter att ses och göra saker tillsammans. Detta, utöver skärgårdsidyllen och bullerbykänslan, lockar många som hemundervisar och vill ha enkel tillgång till det sociala och möjligheter att stödja varandra med olika kunskaper och resurser i liv och lärande som naturligt tvinnas samman. Mitt i byn finns dessutom en rolig lekplats (skolgård till relativt nybyggda skolan som just nu inte används) som blir en naturlig samlingsplats och familjerna har också tillgång till gymnastiksalen. För lägret hade de dock hyrt hembygdsgården Sunnanberg med salar och stort kök och tältplatsmöjligheter utanför. Platsen kändes perfekt för ett läger med gångavstånd till bykärnan.
Även om det var lite kyligt i tälten på natten var lägret i sig en väldigt varm upplevelse med cirka 70 deltagare i olika åldrar som deltog kortare eller längre tid under de fem dagar som lägret pågick. En del hemundervisade redan på Sottunga eller fasta Åland. Andra var nyinflyttade eller undersökte nyfiket möjligheter för sina barn och sin familj som skulle fungera och kännas mer meningsfulla än de de befann sig i. Barn drog omkring och lekte hela dagarna i både nya och gamla konstellationer eller landade i olika aktiviteter och stationer som fanns på platsen. I en sal fanns bord med olika spel, pyssel, målarsaker och pokemonspel med mera. Pokemonspel och kortbyten pågick parallellt med pysslande och ritande och samtal. Utomhus kunde man sy ärtpåsar till jonglering som var en aktivitet uppsatt på schemat. I en dunge fäktades det intensivt men respektfullt med skumgummisvärd.
Det var i mitt tycke lagom mycket aktiviteter och möjligheter som samskapades utifrån både vuxnas och barns intressen och sattes upp på anslagstavlan: samtal om livet på Sottunga, eldshow, disco, schack, käpphästridning, pokemon, lekar, samtal om hemundervisningen på Åland, tipsrunda - med mera. Och hade man behov av att dra i väg på egna äventyr kunde man gå iväg och bada och spela discgolf eller göra något helt annat - och sen komma tillbaka när man ville.
Foto: Henrik Albertsen
På kvällen samlades vi vid lägerelden och det var inspirerande att samtala med både nya och gamla människor i olika åldrar. Det blev för oss en del samtal med andra intresserade om både visioner kring utformning av lärocentret och självstyrt lärande i praktiken. Jag reflekterade åter över skillnaden i upplevelse mellan att behöva ”traggla” mattetal eller stavning eller vad det nu än är, om man inte i stunden är intresserad av det, och det lärandet som sker när man själv är motiverad och till fullo engagerad. Vi talade bland annat om hur det ibland kan ske väldigt stötvis och intensivt i olika perioder och sedan vila för att åter blossa upp. Detta kan ibland vara svårt att förstå om man har "skolglasögon" på sig och lärandet förväntas ske i en viss takt som anses vara bra för alla.
En mamma berättade om hur hennes son när han var liten var intresserad av bokstäver och att kunna läsa. Sen gick det flera år utan så mycket intresse för det, men när hans mormor läste Harry Potter böckerna så ville han också kunna läsa dem själv . ”Hur ska detta gå?” Tänkte mamman, men han sträckläste och kunde både tyst och högt enkelt läsa Harry Potter utan att till synes övat så mycket innan.
En pappa berättar om hur hans 7-åriga dotter plötsligt blev intresserad av matematik och hur hon gick igenom alla nivåer på en matteapp under några dagar. Sen var det plötsligt klart för den gången och hon ville göra något helt annat.
Min 5 åriga dotter som precis insett tjusningen med att cykla, sprang omkring med cykelhjälm mest hela tiden. Efter att länge inte varit särskilt intresserad av att cykla, cyklade hon nu plötsligt som hon aldrig gjort annat. Några dagar innan lägret blev hon plötsligt motiverad för hon trodde att många andra skulle cykla där och hon ville också kunna cykla utan stödhjul.
Och mitt i allt kommer en pojke gåendes som har bakat kakor hemma han vill sälja - och säljer med stor framgång samma kakor flera dagar i rad.
Jag själv reflekterade också över hur viktig kulturen omkring barn är och vad de tar med sig av den. Skulle jag inte vara så ”rotad” med familj på fasta Åland skulle det locka även mig att flytta till Sottunga. Men jag hoppas det kan skapas många olika exempel med samma goda känsla. Att växa upp med många nära trygga relationer omkring sig i ett litet samhälle där varje människa är respekterad för sina unika förmågor som är välbehövda och uppskattade. Att tidigt få med sig en känsla av att vara en viktig del av helheten och att människor har tillit till en och att det man vill göra och lära är meningsfullt. Det är något som jag önskar kunna ge mitt barn.
Vi var många som åkte hem inspirerade. Ett läger som detta är viktigt. Särskilt viktigt kan det vara om man kommer ny till Åland. En mamma med familj som nyligen flyttat till Åland och var där för att knyta kontakter med likasinnade delade efteråt:
”Vi kom hem med värme i hjärtat efter dagarna på Sottunga. Den fina gemenskapen som familjerna skapat lyste igenom och vi fick tacksamt ta del av den. Stort tack till er som ordnat denna års hemundervisarträff. Det var fantastiskt. Speciellt tack till barnen som bjöd oss på en strålande rundtur när vi kom.”
Vid pennan: Jennie Elevall
Comments